Varberg ett framtida atlantis?

img_7505-web.JPG

Sitter i solstolen mitt på stranden i Apelviken och läser Mark Lynas bok 6 grader. Den handlar om den pågående uppvärmningen av vår planet enligt teorin om växthuseffekten.Jag har aldrig sett så många badgäster på stranden i A-bay. Det är inget krig i sandynernas gropar eftersom det är för vindstilla och varmt att ligga där. Alla sitter nere på stranden gärna nära vattenbrynet eller på någon upphöjd sandyn med lite mer havsbris i ansiktet och med god utsikt över alla solbadandes kroppar. De flesta är glada och jag hör skratt och glada tillrop. En lite pojke sparkar fotboll med sin pappa , när han träffar bollen jublar han och ägnar en minut åt olika målgester. Dessa tycks vara viktigare än själva bollsparkandet. Sedan är det fikadags för pojkens familj. Han sitter mitt på filten och äter en bulle samtidigt som han kissar. Det blir uppror. “När skall du lära dig bajsa på toa” frågar hans stora syster. “Bajsa!?” svarar pojken stiger upp, går några meter och hukar. Han kommer tillbaka med Bajskorven i handen. Upprorer drar igång igen. Jag undrar  om han, pojken som gamal kommer att ligga här på A-bay och solbada.Enligt Lynas kommer havsnivån då, 2050 ha stigit tillräckligt hög för att göra alla sommarstugor till ubåtar i Apelviken. Vi kommer att vara lika glada att vara i solen som  Grekerna eller turkarna under stekheta medelhavsdagar idag. Vi kommer att sitta i skuggan och vara rädda om det vatten vi fått tag på i den torkans sommar. Vi bor då inte 9 milj i Sverige längre utan snarare 90 milj eftersom många runt medelhavet och alpernas norr sida var tvungna att dra sig norrut pga av torka och värme. Då, 2050 är det ändå bara 3 grader högre medeltemp på planeten än var det var för 150 år sedan. Vi har idag 2009 redan passerat den första gradens  uppvärmning. Är det den jag just nu upplever på stranden som är mer lik en medelhavsdag än en svensk vanlig sommardag. 30 grader varmt på land och 23 i vattnet när man simmat ut en bit från strandbrynets kroppsvarma vatten. Är jag för dyster? Varför inte njuta av denna underbara dag? Alla andra på stranden verkar vara helt obekymrade. Det som skapar mest problem just nu är alla sopor som hopar sig runt fullproppade sopcontainers utmed stranden img_7498-web.JPG

Bilparkeringen är proppfull och när man skall ta sig till eller från stranden (med bil naturligtvis) kan man hamna i helt stillestånd och varken komma bakåt eller framåt. Runt de stillastående bilarna kryssar cykelister och badringsförsedda badgäster Det är väl såhär det är vid överbefolkning?  Man får lugna ner sig. Många har cabbat ner och cruisar  fram och tillbaka i den värsta trängseln med svällkropps stimmulerade motormuller. Lynas skriver i boken att det går åt 90 kilo alger som skall pressas genom porös sten under ett par år miljoner  för att till slut bli en gallon olja (3,8 liter). Sedan gör vi i motorn om oljan till rörelse kraft,värme, sot och 2,2 kg CO2 /liter bensin. Vi har fördubblat koncentrationen CO2 i luften på mindre än 100 år och når 400 ppm inom några år och bör då samtidigt uppnå 2 graders global medeltemphöjning. Arktis is och alla andra isar smälter idag. När blir cruising  allmänt ansedd som ansvarslöst?

img_7492-web.JPG

I solnedgången kan man se vår närvaro i miljön. Det är fullt med vita streck efter vårt resande hit och dit. Vad krävs det för katastrof för att vi skall flyga mindre eller inte alls? Efter 11 sept 2001 stod alla plan i USA på marken någon dag, vad fordras för att det skall ske igen?  När blir solnedgången ren från vita streck och vilken färg har himlen då?

Vad skall jag göra som just köpt husbil förutom innehavet av en annan bil, visserligen miljöbil. Vi  bor 2 i ett stort hus och flyger gärna  40 timmar tor till Maui för att surfa en månad. Jag släpper väl ut 20 ton CO2 per år (nästan som amerikarna i snitt)  mot de 2 ton /per planet innevånare som det egentligen borde vara. Jag får vända blicken mot spegeln och fråga honom där ; -“Tar du ansvar för planetens framtid eller skiter du också i den”?

Ta hand om egen skit

Det pågår en diskussion om energi i Ring P1 bla om Vindkraftverk kontra kärnkraft. Någon ringde in och tyckte att vindkraften förfular, låter för mycket och dödar fåglar så därför var kärnkraften bättre. De påtalade bristerna med vindkraften stämmer ju rätt bra in på tex biltrafiken; förfular, låter mycket och dödar djur men också människor. Hur kan man prata om vindkraftens och kärnkraftens “biverkningar” på samma dag? Uranbrytningens biverkningar i tex australien är enorma och avskräckande ,vi vill inte bryta uran i sverige. Avfallet vill ingen ta hand om men själva produktionen i kärnkraftverken är ju tyst och anonym så länge inget händer. Om eller snarare när något händer kommer vi att ångra oss. Jag tycker att vindsnurrorna är vackra. Jag har varit mycket i Pozo ( Grand Canaria) och Windsurfat. Byn omges av vindsnurror och det känns helt naturligt att de skall vara där i detta blåshål. Byn byggs ut med mer turistlägenheter trots detta, de nya inflyttarna verkar kunna acceptera denna “förfulning”Jag tänker på bondbyarna som förr var självförsörjande och inte större än att alla hade ett förhållande till och känsla för kretsloppet och hur byn löste sina problem med avfall, odling, energi, långsiktighet mm. Vi skulle kunna göra likadant med energin. Små vindkraftverk, solenergi, energiskog, raps, etanolframställning, närproducerade livsmedel som växer bl.a i vår egen gödsel. I samma anda borde vi ta hand om vår egen skit vad gäller kärnkraften. Varje kommun tar hand om det kärnkraftsavfall som alstrats i förhållande till hur mycket sådan el man använt. Nu har ju inte alla kommuner uran men de som har får väl öppna upp för brytning så att andra kommuner kan skicka dit sina ungdommar som gruvarbetare. Om det vore på det sättet skulle vi göra andra val, vindkraften skulle tex framstå i en helt annan dager.Vi pratar om “energin som vi måste ha till vår industri och välfärd” Redan här är vi inte överens, inte jag iallafall. Det är som om vi tänker; hur mycket energi gör vi av med? hur kan vi, till vilka konsekvenser som helst skaffa oss den energin så billigt som möjligt? Isället för; vad skall vi ha energi till och då hur mycket behöver vi? Hur kan vi skaffa fram den energin? Eller skall vi börja i en annan ände; Hur mycket energi kan vi producera i sverige på ett hållbart sätt och hur skall vi använda den energin? Sedan får vi ransonera ut energin till var och en. “Du får 300 l raps diesel, använd det i yarisen eller Volvodieseln eller sälj den till grannen och åk tåg” ”Familjen får 5000kwh vindkraftel, isolera 2 rum i huset och bo där eller flytta in till grannen så kan ni ha 4 rum isolerade och uppvärmda över vintern.”Vi är inte i behov av mer konsumtion, fler konsumtionstempel, mer energislöseri, utan snarare har vi Behov av enkelhet ,frihet från statusjakten och delaktigheten i ett hållbart kretslopp

Stöpa tennsoldater

Hörde på radions P1 där det diskuterades hur lärare och elever skall utbildas bättre för att kunna möta samhällets behov. Skall alla högskoleutbildas eller skall några slippa läsa och jobba med händerna istället? Skall förskolepersonalens och lärarnas utbildningar skärpas för att höja kvaliten? Det är tydligen så att skolan, lärarna och eleverna är för dåliga idag. För dåliga för vad och jämfört med vad? För dåliga för att motsvara samhällets/arbetsgivares krav, idag och i framtiden. För dåliga jämfört med andra högkonsumerande o högproducerande länder som vi konkurrera med om att få sälja mest . För om vi inte får sälja och exportera mycket vad händer då. Ja då bryter helvetet lös.

Lärarna skall utbildas för att kunna stöpa barnen i de formar som politikerna har bestämt behövs i dagens och morgondagens samhälle. “Industrins och den offentliga sektorns behov behöver definieras och tillfredställas.  En akademisk grund behövs för att arbetskraften skall kunna byta arbetsinriktning i takt med arbetsmarknadens behov, “säger ministrar och opositon.

Vem visste hur det skulle se ut idag för 25 år sedan? Hur mycket nytta har jag haft av det jag läste för 25 år sedan? Om vi skall ge oss ut på äventyr behöver vi vara i bra form och med ett självförtroende som tror sig om att kunna möta de utmaningar som kommer. Soldater stöps i formar medans äventyrare och nydanare drivs av entusiasm, vetgirighet och framtidstro. Kan vi säga att akademiker, jämfört med andra är mer kreativa med mer självförtroende och med bättre förmåga till samarbete ? Det är jag inte säker på. Det var en läkare som pratade om kreativitetens roll på en akutmottagning. I en akutsituation är det inte den som vet mest som alltid agerar. Utan kreativitet blir den som vet hur det uppenbara skall göras handlingsförlamad när man inte vet. Medans den som är kreativ prövar något med hjälp av den erfarenheten som finns. “Ibland dör de – men vi försökte iallafall och de skulle nog ändå dött”, säger läkaren. “Men vi räddar många tack vare en väldigt kreativ personal”, fortsätter hon. Uppmuntrar vi kreativitet och glädje när vi stöper arbetsmarkands soldater?

Hur stödjer vi våra barn så att de kan växa upp som hela människor, nyfikna på livet? Vi föds kreativa, vi vill lära oss och klara av de situationer som vi möter. Istället för att tala om för våra barn att de är för dåliga borde vi uppmana dem att pröva själva med lärarens/förälderns hjälp. Ungefär som man lär sig cykla. De som kan stöttar tills det rullar utan hjälp – en berusande känsla! JAG KAN !! 

Jag tror att det finns livskraft i skolan som på alla andra arbetsplatser innan gamal tradition och människokrympande ledarskap dränerat livs energin och kreativitete hos de som jobbar. Då är de tysta och fogliga och lämpliga att bli ledare för att föra den förhärskande kulturen vidare. Eller så tar vi några akademiska tensoldater som kulturförsvarare.

Jag är inte emot akademisk utbildning men skulle vilja kalla det tex utökat teoretisk lärande. Man utbildar någon för att denne någon skall motsvara vissa definierade krav. Någon annan lär sig för att denne någon själv vill och är intressserad, vad det skall användas till kan vara mer oklart. Vem vet hur det ser ut om 25 år? Kreativitet, självförtroende och tillgång till samlad erfarenhet kommer att vara bra att ha, det är säkert.

Behövs människor i framtidens samhälle? eller räcker det med akademisk arbetskraft?

GODIS eller GOD IS?

God Is

Nick från New Zeeland var hemma och vi pratade mycket engelska. Jag hade tillslut börjat tänka på engelska och eftersom Nick även lärt sig svenska diskuterade vi ofta om språk och om hur vi upplever ord på olika sätt. Vi pratade om tex Garderob, en station för klänningen ( jfr Gar de Nor en järnvägsstation i Paris) och andra lustiga språkblandningar. Det var väl därför jag plötsligt såg, på fönsterhyllan en påse med stora bokstäver, det stod GODIS upprepat mins 5 gånger. Men med mina just nu engelska ögon blev det GOD IS (engelska för GUD ÄR).  Fantastiskt! Här går barn och medelålders tröstsuktande bukstinna  personer omkring kramandes sina påsar med texten GOD IS. Är detta ett budskap? mitt framför ögonen på oss? Vilken reklamkupp HAN gör, HAN som står för det stora det fantastiska som omger oss men som vi sällan lägger märke till eller kan förstå i våra små begränsade medvetanden. Finns det fler meddelanden från andra dimensioner som är så uppenbara men ändå så osynliga för oss blinda?Skall vi jämföra med ciggarettpaketens RÖKNING DÖDAR? Istället för att skriva SOCKER GER STROKE på påsen försöker “någon” erbjuda annat till hjärnans belöningscentrum. Påsens text GOD IS vill påminna oss om andra kickar som väntar på oss om vi lyfter huvudet från påskanten och öppnar ögonen.“Låt barnen komma till mig, hindra dem icke ty sådana hör himelriket till.” Det sa Jesus i templet när ungarna levde rövare och mödrarna försökte hindra dem. Nu lever barnen rövare på Willys medans mammorna ömkligt försöker styra bort uppmärksamheten från GOD IS alaret med sin skedförsedda GOD IS burkar. Mammorna längtar dock också efter sockerrusets hormonproduktion, livets mening i den grå vardagen och lägger till några skopor egna chokladfavoriter bland barnens neonlysande kemikomplex. Lyckliga går de till kassan och lägger sin silverskärv för en stunds verklighetsflykt.Verklighetsflykt från det stora fantastiska som alltid är där?! Öppna ögonen och se på alltet omkring dig. Vrid vinkeln något, luta på huvudet, försök att se och uppleva. Plötsligt kanske du upptäcker fler GOD IS saker lite överallt. Vi är så vana vid det vi möter och upplever att vi inte ser det stora längre, vi blir blasé och har glömt hur det är att förundras. Tonåringar i alla länder och alla städer meddelar “Här finns ingenting att göra, livet är skit”. De är nog sockerförgiftade kicken uteblir. Vad är socker mot en sommardag, fågelsångsgryning, solnedgången, höststormen, cykelturen, samtalet över frukostbordet eller humlorna som pollinerar de stora almarna hos grannen. Jonas och jag gick förbi två stora träd idag och det surrade av humlor och luktade honung. Det lät som Scandinavien Raceway i fullt ös. Hur många tror ni stannade och lyssnade? Strax innan hade jag vänt på en ryggsprattlande skalbacke och informerat om att hans kompis sprattlat färdigt 20 meter tidigare på stigen. 4 av 10 svenskar använder inte flytvästen enligt ett meddelande på radion idag. Det kunde vara 9 av 10 använder inte ögonen och sina andra sinnen i vardagen utan ser och upplever bara det de brukar. 1 av 10 låter sig dagligen förundras av det vanliga. Är du en av dem? GOD IS!

SUPa i Apelviken

Jag ville inte ligga i solen längre utan började gå utmed Apelvikens strand. Det låg gott om soldyrkare på strande  som lämnade över sin lekamen till solguden. Jag gick med svettig tröja och raska steg till klipporna på andra sidan. Jag ville framstå som en motionär och inte som en strandraggare. Vid andra sidan gjorde jag HELT om och gick mot det nya surfcentret. Det tog 30 sek att övertala mig att ta en SUP, jag behövde inte ens betala om jag bara gav mig ut. Det handlade om Stand Up Paddling, man står på en stor vågsurfbräda och paddlar med något som ser ut som en spade. Jag hoppade upp och paddlade iväg mot andra sidan där Anne låg och solade. Det var lättare än jag förväntat mig men det var ju å andra sidan spegelblankt på havet. Några tonårstjejjer på en trampbåt sammanfattade det hela rätt bra. -Hej ! Va f-n gör du? – Jag står upp och paddlar, svarar jag. – Jaha, det ser dj-ligt lustigt ut i alla fall!Jag ropade på Anne som tyckte att det är helt naturligt att jag kom tillbaka  paddlande på en surfbräda och ber henne ha plånboken beredd vid surfcentret om en timme. Sedan gav jag mig iväg tvärs över viken till fyren på andra sidan.Efter en timme hade jag lämnat tillbaka brädan och jag behövde inte ens betala. Då var det  flera som skulle ut och SUPa och det var väl därför jag fick det hela gratis, jag skulle dra kunder. Det var helt OK.Jag mötte Anne vid bilen och hon blev arg när hon såg mig. Jag hade försvunnit ur synhåll och gubbarna hade frågat henne om jag förhoppningsvis var simkunnig. Hon hade varit orolig och när nu livräddningspådraget och dödsförklaringen blev uppskjuten blev hon arg. Jag hade helt ovetandes om denna oro haft det riktigt kul och jag tar gärna en SUP igen och då gärna med lite vågor på havet eller varför inte på en blank sjö en fin sommarkväll. Prova du med.

Moona i sandhögen

Jonas rastade mig på 13 km rundan. Han cyklade, var förkyld och jag sprang (lunkade). När vi kom in i stan stod det tv 3-4  åringar vid en sandhög. Plötsligt drar flickan ner byxorna och monar åt killen samtidigt som hon skrattar och svänger med ändan. Pojken tittar inte pä henne han har fullt upp med att få loss livremmen. Han anar att hon redan gjort det, monat alltså och nu får han inte av byxorna. Skit också! man ser hur han surnar till. Han brydde sig inte om att titta på den förevisade ändan utan grämde sig bara för att han också ville mona. Det är något roligt i det tydligen, tycktes de tro utan att riktigt först? varför. Jag såg inte om han lyckades lossa livremmen men loppet var kärt hon hade vunnit och var iförd med nästa punkt på läroplanen. Jag kom att tänka på vad som skulle kunna hända nästa dag. Pojken kommer med resårbyxor till dagis, vilket han tjatat sig till på morgonen? Så fort han får syn på flickan rusar han fram och drar ner byxorna och visar att han också kan mona. Han kommer att skratta samtidigt som han hör dagisfröken gå upp i falsett och komma ågade med en min som gö att skratt klumpar ihop sig i halsen. Han kommer inte att förstå men rätta in sig i ledet och nästa gång de vill mona kommer det inte att ske offentligt utmed gatan i en sandhög. Om 15 år skulle samma händelse väcka helt andra känslor och om 80 år skulle det ske bara för att midjan är större än höfterna och landstingets byxor saknar all passform. Ingen skulle skratta, ingen skulle tänka- äntligen! utan snarare – Inte nu igen!. Mycket händer under ett liv, allt har sin tid.

Måste man vara ful gubbe för att uppmärksamma denna bild i vardagen? Fula gubbar springer inte 13 km för att de behöver rastas. Nej detta är en biverkan av fotograferandet. Många bilder fångas av ögat som önskar att det var kopplat en hårddisk och en Canon censor till synnerven. När man som jag tittat mycket i kamrasökaren ser man plötsligt mer även i det lilla korta ögonblicket. Kreativiteten skjuter fart och historien till bilden växer fram. Det finns många små ögonblick att glädja sig åt. Se dig omkring, ser du något eller tittar du bara?