Vad beror det på…?

bokinge-mini.jpg

I början av livet är allt självklart, allt är färdigt för resan. Föräldrarna har här redan bestämt hur livet bäst skall levas, de första 2 kriterierna är redan i full gång medans det tredje får vänta några ….månader.  Jag själv hoppas få fortsätta och avsluta livet i samma anda. Välkommen till surfgänget!!

Nu var det dock den andra änden av livscyklen det skulle handla om. 

‘Dementa patienter får Risperdal , anti psykotisk medecin på sjukhus och sjukhem fastän de inte behöver det. De får medecinen  för att de är oroliga, förvirrade, går av och ann, är aggresiva eller är svåra att ta hand om på annat sätt. Med Risperdal blir de lugna och medgörliga. Om 2 undersköterskor skall ta hand om 50 pat så behöver de ligga lugnt och stanna i sina sängar. Medecinen har dock biverkningar och kan även leda till en för tidig död. Allt enlig dagens Eko idag 10/9. En läkare menar att man istället för att bara ge medecinen bör fråga sig; – VAD BEROR DET PÅ att den här dementa personen är orolig? Om man kan svara på den frågan kan behandlingen bli en annan. Jag tror att svaren tex kan vara. Patienten känner inte igen sig själv eller platsen, sjukhuset som den befinner sig på. Pat saknar sina anhöriga, pat vill hem, pat är nödig, pat är van vid att vara ute, pat känner sig instängda, husdjuren har försvunnit, vanliga göromål blir ej utförda, okända i vita rockar pratar konstigt. Vi har avgränsat pat från det liv de är vana vid. Förr bodde de kvar på gården tills det var dags att avsluta livet i kökssoffan i närheten av sina barn. Allt det normala i den dementes liv har vi tagit bort, är det konstigt att man blir orolig när cirkultationen i hjärnan inte räcker till för att klara ut detta. Vi lever i ett uppdelat samhälle där vi inte har tid, lust eller ork att leva tillsammans mellan olika generationer. Barnen skall på dagis, ungarna till skolan, tonåringar till fritidsgården, nästan vuxen skall på högskola, vuxen skall jobba/konsumera, medelålders skall jobba längre och äldre dö långsamt med många diagnoser för sjukhuset att ta hand om. När vi inte passar in i detta flöde blir det problem och vi blir föremål för samhällets insattser eller utanförskap. Nej släpp ut de demneta på storgatsbacken så vi får lite liv i luckan. Kommer det på förslag lagstadgade civilkuraget då leda till att normalstörda tar hand om de som råkar vara lite mer störda för tillfället. Kanske skulle det kunna ge mening åt ett annars rätt slätstruket konsumtionsliv. Marknadsståndens aktiviteter hade kommit i skymundan.

Vad beror det på? Vi skulle fråga oss detta betydligt oftare innan vi reflexmässigt behandlar, fördömmer, bedömmer, drar slutsattser mm.  Det finns flera andra tillstånd där läkaren skulle fråga sig Vad beror detta på? Det kan vara Hjärtinfarkt, Stroke, Magbesvär, Ryggbesvär, KOL, Diabetes, Högt blodtryck, Belastningsskador, Ångest, Deppressioner mm. När det gäller alla dessa sjukdommar som påverkas av hur vi lever finns det orsaker som vi ofta själva kan påverka MEN vi vill inte veta det och doktorn, fast han vet vill inte vara besvärlig för då går ju du bara till en annan doktor. Han skriver ut de tabletter eller ordinerar de undersökningar / behandlingar som du förväntar dig att få. Sedan är det bara att fortsätta ut ur depån och i samma stil in på banan igen. När dina orsaker åter ger sig till känna tycker du att det är doktorns fel som inte fixat detta ordentligt en gång för alla. – Skit ! vilken otur att jag valde en så dålig husdoktor! eller är det mina dåliga gener?

När det gäller dessa oroliga dementa äldre som behöver medecin för att passa in i systemet kan jag bara bekräfta att de behöver medel som ger oss, som jobbar med dem en chans att ta hand om dem. Vi borde dock fråga oss hur vi vill ta hand om våra äldre, våra föräldrar, våra närmaste och hur vi själva tror att vi vill ha det då vi inte själva vet hur längre.

Det finns en orsak till att det är som det är eller snarare 2 orsaker; en som låter bra och den verkliga.

Vana, erfarenhet och mod

img_8539.JPG?

Löpning i 7,5 km spåret är alltid ett nöje – om man tycker om att plåga sig. Spåret gjordes om för några år sedan. Då var det inte Värnamo kommun som i sin iver att göra staden till en Konsumtionsmetropol gjorde om rekreationsområdet till villamässa för “attraktiva inflyttare”. Den förändringen kom inte förrän i år, 2008. Nej denna gång var det Skogsdesignern Gudrun som bytte miljö runt spåret. Nu efteråt kan man se hur vi som åter springer i det uppröjda spåret gör olika vägval.

img_8520.JPG?

Här är ett exempel på ett spår som tar en liten omväg på 10 m. Här har tidigare legat ett träd som vi var tvungna att springa runt. Nu när trädet är borta springer vi enligt gammal vana samma omväg. Dvs vi var tvungna att byta vana, att göra på ett annat sätt. När vi vant oss fortsätter vi göra på det nya sättet utan att komma ihåg eller ifrågasätta varför. Hur länge dröjer det innan vi springer rakt fram igen?

img_8533.JPG

Vid ett annat ställe sker det plötsligt ett spårbyte, tillsynes utan anledning. Efter ett tag ser vi varför stigen bytte sida – om vi inte bytt hade vi sprungit rakt ner i kvicksand! eller var det en liten pöl? och så fortsätter det.

img_8537.JPG

När man är trött väljer man gärna att göra så som de andra har gjort eller man följer sin egen vana. Om jag skall bryta vanan behövs en anledning; ett träd i vägen, eller jag vill springa bredvid den jag löper med eller att jag gör ett misstag och upptäcker att det också funkade.

Det är som i livet i övrigt, vi väljer gärna att göra som andra eller enligt “beprövad erfarenhet”. Vi gör som vi brukar göra tills vi är tvungna att ändra oss. Vi frågar oss inte så ofta om vi kan göra på ett annat sätt eller om vi vill göra på ett annat sätt. När vi stressas, när gemenskapen hotas kan vi välja att göra på nya sätt och kanske skapa nya vanor.

Jag tänker på de livsstilsförändringar som fordras av oss för att vi och andra djur skall kunna fortsätta att leva på den blå planeten. Kan vi ändra oss av fri vilja eller fordras det tvång? Har vi som individ och kollektiv mod nog att ändra oss innan vi måste? Eller fordras det en avgörande händelse eller flera som gör att vi inser situationen? När vi väl ändrat vår livsstil blir det också en vana – det är så vi fungerar. Designern Gudrun kommer att bytas av av betydligt radikalare nydanare.

It bloody matters even after..

dsc_0259.JPG

Havsnivån förväntas stiga med 2 meter inom 100 år, står det i “The Sience” den kanske mest välsedda vetenskapstidningen. Andra säger att nivån kommer att stiga med 20 meter inom 50 år. OCH……?? Hur gammal är jag då? jo 102 år! Då är jag snart, troligen redan innan i evighetens vila. Vad spelar det för roll, inte för mig i alla fall. Hur gammal är jag när klimatet blir ohållbart att leva i? 85? So what?! Det är bara att surfa på så länge det går.

Vi lever under samma paradigm oavsett vad det gäller. Snabb tillfredställelse även om det sker på någon annans bekostnad, mina barns tex. Det gäller även mig själv; jag äter det jag gillar idag även om kärlen slammar igen, jag jobbar mer än jag behöver även om det kostar hälsan, jag röker, motionerar inte, dricker för mycket även om det kostar några år av livet, jag kör bil så ofta och så fort jag vill även om det förorenar klimatet och riskerar andras liv. Jag röstar på de politiker som snabbast lovar mer i MIN plånbok oavsett hur samhället i övrigt ser ut. Jag förbrukar i övermaga allt, överkonsumerar allt för att fylla mitt behov av tillfredsställelse så snabbt som möjligt. Jag skitar ner och ser det inte ens som ett problem, än mindre förstår jag att det blir någon annans problem. Så fortsätter det hela tiden.

Idag den 15 september råder det bankkris i världen, börserna rasar efter att en storbank i USA annonserat att de riskerar konkurs. Alan Greenspan säger att det är det värsta som hänt på 100 år och att fler banker kan komma efter. Ekonomerna säger att det kommer att påverka räntan, den stiger det blir svårare att låna pengar, investeringarna sjunker, vi vågar inte köpa så mycket och ….OCH TILLÄXTEN RISKERAS!! Hu så hemskt. Det vi kallar tillväxt, den ohämmade exploateringen av planeten riskeras! Är detta slutet? This is not the end, it´s only the beginning of the end, som Churtchill sa innan dagen D. Vi eller snarare jag hoppas på att detta är början till en mer hållbar världsordning. En värld i fred med Gaia.

Gunnar, den danske godsägaren känner en familj som har en enorm ek skog på sina marker. De, familjen avverkar och planterar i denna ekskog i den takt den tål för att vara till nytta för denna och kommande generationer. Reglerna för hur denna förvaltning skulle ske skrevs ner för flera hundra år sedan. Vilket arv!, vilket ansvar att förvalta detta arv till barn och barnbarn! Många generationer i den familjen har bara skött planteringen utan att kunna ta ut något virke att sälja. De har jobbat gratis i den förvissningen att kommande generationer kommer att få det bra pga deras arbete. De har ärvt ett uppdrag och för det vidare. Vilket är vårt uppdrag? Har vi något?

En av våra krigskungar beordrade plantering av Ek skog på Visingsö för att även kommande generationer, om ca 300 år skulle ha tillgång till bra virke att bygga krigsfartyg av. Landet måste ju försvaras även i framtiden! Nu använder Bofors inte så mycket Ek men tanken var god och framsynt. Kungens tidshorisont sträckte sig längre än hans eget liv.

Indianerna tänkte på den 7 de generationen. Vad vi gör idag gör vi för den 7 de generationen. På det sättet tryggades tillgångarna och förutsättningarna för ett bra liv även i framtiden. Det var bra att värdera om vårt arbete idag skulle gagna den 7 de generationen.

Planeten vi bor på är också ett slags arv, en boplats som vi använder och lämnar över till våra barn och kommande generationer. Det vi gör idag har betydelse för livet i framtiden. Kan vi känna ett ansvar för dem som ännu är ofödda och som kommer att leva när vi är döda? Det är tveksamt. När förlorade vi förmågan att känna med de ännu ofödda, med andra människor på planeten, med andra djur, med Gaia själv? Kan vi förvänta oss empati från andra när vi inte själva kan tänka mer än på oss själva?

Kan vi få politiker som tänker framåt på den 7 generationen? Kommer vi att rösta på dem i så fall? Kommer vi att bedömma och prioritera det vi gör, de beslut vi fattar på vad de tillför för förutsättningar för framtida generationer? Hoppas det!

Den här planeten spelar roll även efter min och din död! It bloody do matters!