Delfin massaker

Det räcker nu! DET RÄCKER NU!

Jag såg klipp från filmen the Cove visande slakten av delfiner i en japansk fiskeby. Det kändes hemskt! Min tilltro till mänskligheten fick sig åter ett hugg i sidan, snart är den död – tilltron och mänskligheten. Man kan inte bete sig som vi gör och klara sig, överleva.

Jag har ju här skrivit en del om utfiskningen av våra hav så när jag såg och hörde de skrikande o döende delfinerna blev det bara för mycket. Vikens vatten blev rött av slakten, mitt hjärta blöder.

Orsaken till slakten är att delfinerna av dessa japaner anses som ogräsfisk som äter upp matfisken som japanerna själva vill ha. Först fångas delfiner för att säljas till delfinarier, de som blir över i den avgränsade delfinviken slaktas. På något sätt skämdes fiskarna då de var mkt noga med att hålla media personer borta från viken. De visste att det var fel men de gjorde det ändå.  Det påminner om andra händelser i människans svarta historia där vanligt folk genomfört avskyvärda handlingar även om de i samvetet förstått att det varit fel. Grupptryck, önskan att tillhöra, bristande egenkänsla, pengar, rädsla föder avskyvärda handlingar.

Fisken skriker inte men delfiner gör det och genast kan vi bättre identifiera oss med smärtan och ångesten hos ett av planetens mest intelligenta djur.

“Av jord är du kommen och jord skall du åter varda”, det gäller oss och allt annat liv. Vi är ett med allt liv som vi lever med just nu, samma levande kropp. Om vi så respektlöst behandlar andra delar av denna kropp slår det obevekligen tillbaka på oss själva.

Det har nu gått några dagar sedan jag skrev texten ovan,  jag har kollat runt på youtube och lärt mig mer.

Att delinerna slaktas eftersom de äter upp annan matfisk vet jag inte var jag fick ifrån. Detta verkar vara en typ av valfångs och köttet säljs på fiskmarkanden.

Ett annat klipp ligger ute som visar japanskt delfinfiske på ett avskyvärt sätt. Skolbarnen går förbi och ser en krampande delfin som fått luftstrupen/halsen avskuren. De skall väl ärva sina föräldras respektlöshet.

 

Det förekommer liknande delfinslakt på andra ställen i världen, tex på Färöarna. Där är det en gammal tradition att hela byn deltar i “fiskafänget” Filmen därifrån är hemsk. Hur kan en hel by ha detta som en slags högtid? Vad är det för traumatiska händelser som på detta sätt skall levas ut i blodig hämnd. Är det vit makt som skall exemplifieras över allt annat liv?

I kommentarerna till filmklippen är meningarna delade. En del tycker att det är som vilken “köttproduktion” som helst och inte ett dugg annorlunda än nöt-, gris-, eller fågelslakt. Det är mer av kulturella orsaker som vissa reagerar mer på delfinslakten. Andra tycker att det är OK att äta kött men slakten skall ske på ett humant och respektfullt sätt. Flertalet blir väldigt upprörda och vill hämnas på japaner och andra valfångande folk genom bojkotter, blokader, ekonomiska sanktioner mm.

Lever vi en så skyddad o gullig värld med våra överbeskyddade husdjur att vi har glömt hur kött kommer till affärens diskar? Vårt ursprung på toppen av näringskedjan är att döda för att överleva, visst men inte på vilket sätt som helst. Indianerna bad bison om lov att få döda den. Även stammarna i TV serien “Den stora resan” bad för de djur de tänkte döda. Jag kanske skall be en bön av tacksamhet och fråga om lov innan jag tar upp den odlade laxen ur kylfisken? Eller jag kanske skall ta upp den gamla seden att be bordbönen, inte för att tacka Gud utan för det liv som givits för att föda mig. Bönen skall nog bes av fiskarna o slaktarna innan de köttproducerar så att de gör sitt arbete på ett respektfullt sätt. Att orsaka onödigt lidande och respektlös hantering av allt liv förhärdar våra själar.

Jag har väl lugnat ner mig något och  åter fått upp min färhärdade sköld mot mänsklig grymhet. Ibland täcker inte skölden helt utan smärtan o ilskan slår igenom.

Jag citerar vår svinminister Erland Eskilsson som i veckan sa ” Jag försöker undvika kött en dag i veckan” detta pga köttproduktionens klimatpåverkan. Jag som redan strukit rött kött från veckans alla dagar förstår att fisken som jag ännu äter ber till mitt samvete att få bli lämnad ifred i havet.