Tempolöpning

Knät och hälsenan mår för tillfället rätt bra. De tillåter löpning i ett tempo som påminner mig om min ålder och dödlighet. Idag gällde det tempolöpning med gänget som har tränat hårt i 2 år utan mig. Under väntan på allas ankomst diskuterade de livligt mellantider under vasaloppet i helgen och förundrade sig över gamla och lytta tanter som vissa år kört om dem på sista milen.Efter luffs i 3 km så var det tempo i 3,3km.  Alla försvann framför mig utom han som haft influensa i en månad han blev efter men sprang om mig efter 2,8km. Pulsräknaren hade då varit över 160 några gånger och tankarna om att ge upp löpning för gott växte sig starkare i takt med att andningen slet sönder mina luftrör. 14.04 det var 1 min bättre än förra veckan. De andra hade väntat i ca 2 min på mig och ville påbörja lunken hem 3,4km. Hjärtat ville inte lugna ner sig men jag kunde stöta fram mina ursäkter om varför jag var så dålig till influensamannen. Han försökte trösta mig tills jag började gå i sista backen. –TACK för idag , skrek jag efter dem. Kommer jag att ha nytta av detta på Maui om en månad?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *