Pozo 090317

090317 Åttonde dagen

Vi ställde klockan på 07 men det hade vi inte behövt Alla som börjar tidigt i Pozo går först ut och startar bilen på tomgång som om de ville få bilen varm och isfri. Därefter skall oljetrycket varvas igång med några goa gaspedalssolo och då är vi vakna. Det gör ju inte så mycket vi har tid att sova och vi la oss 22.00 skittrötta. Jo vi ville upp tidigt för att göra en surfspot och nostalgitripp innan vi lämnar tillbaka bilen. Kl 08.12 har vi ätit jättefrukosten ( fruktsallad, salamimacka, råa ägg och te/kaffe)och är på väg till Vargas och Aeroporto spotet.

Vinden är idag – inte alls. Vindsnurrorna står som orienterare utan skog o kompass, som golfare utan tee, som fågelungars ofyllda gap, som surfare utan vind. De pekar på alla håll och vingarna påminner om krucifix, allt hopp är ute vinden har försvunnit. Vi kommer ner till Vargas och går ut ur bilen , det är absolut lugnt men vackert. Likadant vid flygplats spotet. Vi tar motorvägen till Playa Agiula där vi hyrde brädor av Dunkans far första gången på GC. Det var Marco Peres som skötte uthyrningen då och han stängde alltid prick och sprang iväg. Han skulle till Pozo fick vi senare lära oss. Nu när vi stor där så gick det vita gäss ute över viken! Det är tydligen så att när det blåser S och SV med sol så kan vinden plötsligt ta en runda runt ön istället för över och då börjar det direkt att blåsa. Det kan lika direkt bara lägga av. Vi fortsatte en snabbis till Playa Ingles och hotell Libery ( första hotellet). Det var grymt va pensionister det var här och bilar! Vi drar gamla vägen mot Puerto Rico. Det var som om vi vore en följe bil på Tour de Gran Canaria. Det var cykel klunga efter klunga med allt från proffs = smala kallestropp ben och första-gången-på-många-år-cykelister = bred benföring eftersom knäna annars slår emot buken. Vi hade sett tillräckligt och sträckte hemåt med en avstickare till Ketchup ett spot nära Pozo för just sådana här vindar; allt eller inget! Det var några ute.

Hemma var det bara och packa brädpaketen med 4,7 ( Jonas råd gäller) och vandra ut på udden. Drygt 2 timmar surf och lyckan var gjord. Vi hade bestämt att inte bara racea o gippa utan vi badade friskt med all slag-, duckgipps-, framåt- och kastfalls-försök. Det var kul och tummen visades uppåt! Vi behövde inte ens simma hem idag eftersom vi anade att ketchupen snart var slut när det blev längre mellan byarna.  Danne hade en rolig stund när han betraktade mina försök att komma upp via de hala stenarna i vattnet och en bit upp. ”Djävla gubbe”! Var bland de mer positiva tillmälen jag förärade mig själv medans fötterna letade sig ner i alla hålrum och ville bara brytas av.

Efter lunchen testade jag med 5,3 och 95 l men det var punkterat och regnigt! Allt på en gång.  Kristoffer o Marie hade varit vid Ketchup men bara fått några planingar innan det la av där. Man får verkligen passa på och ha tur om det skall bli surf med denna vindriktning. Vi är trötta och nöjda med dagen, vindsnurrorna är också glada igen och spinner som kattor med nosarna pekande i samfälld mot SV.

One thought on “Pozo 090317”

  1. Det blir ju surf varje dag, åtminstone lite. Och jag är övertygad om att ni inte hade uppfattat gränsen om det hade blåst hela tiden. Då hade ni gjort som jag gjorde som litet barn på fotbollsplanen: Kör järnet i uppemot 9 timmar och sen gå hem och spy. Då kan det vara bra att ha en domare (vind) som blåser av efter 90 minuter.

    Jo, jag socialiserar mig också, fy sjutton. Har grupparbetat så mycket sedan måndag morgon att jag inte haft tillgång till dator sedan dess. Det e fika, frukost, middag, lunch och emellanåt skrivs lite också. Mkt trevligt :)

    Fortsätt njuta av pozo, ni verkar ha det kalas!
    kramar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *