Pozo 090321

090321 Tolfte dagen

Först vill jag beklaga att jag inte kunnat publicera några bilder och att det varit strul med denna sidan också. Jag får tätta till det sedan.

Lite tung i huvudet idag och det är inte det enda som är tungt. Bukfläsket formligen väller fram och dallrar som bryllepudding. Det är nog hängselen som mosat alla fettstrukturer så det är bara gele där runt midjan där all god mat dessutom ökat massan. Det får bli ytterligare ett vår(d) projekt i sann paleolitisk anda. Har läst om Lindebergs bok igen och jag är mkt motiverad.  Ansiktet är väldigt rött idag ser jag i spegeln. Solkrämen är nog för gammal eller så tål den inte vatten. Man kan tro att jag smörjt in mig med olivolja för att det skall bränna riktigt ordentligt.  Jag är dock som grisen särinner i många avseenden, på kvällen är jag dödstrött, sönderbränd och krampande. På morgonen finns jag i min vanliga upplaga med normal ansiktsfärg trots allt. Jag brukar ju ha Helosan på fötterna med strumpor på nattetid vilket för övrigt var ett känt knep även i det Bokingska hemmet. Nu har jag helosan i hela ansiktet med hjälmen på huvudet bakåfram nattetid. Det är svårt men spännande när man skall upp och kissa på natten. Hjälmen har jag för övrigt inte använt på vattnet, varför? Ja säg det.

Det var rasandes trevligt i går på restaurangen som var nästan fullsatt. Det är tydligen något jippo denna helgen som gör att spanjorerna går på uteställe. Vi skrattade hjärtligt åt varandra och reflekterade över…..det mesta.

Idag var det en vanlig Pozo dag med fullt tryck i 4,7 vid 12 för att sedan bli tokdrag kl 17. Jag har väl varit ute i 4-5 timmar och är en döende särinner. Dagens uppdrag var att lära mig hoppa?! Trycka ifrån med bakfoten, vara aggressiv i avstampet det är AO enligt Kristoffer för att få till en framåt loop. Jag har åkt runt och tryckt till och det blir helt klart bättre höjd o häng. Inte så många framåt idag  < 10 men de känns betydligt bättre än igår även om jag fortfarande kraschar dem.

Det har varit mycket folk ute och en del glada tillrop utdelades av de som höll på att bli överkörda….av mig. Jag försökte rida de små vågorna som fanns och då korsar man hela motorvägen med ut och in farande wind nördar. Jag är ju gubbe med keps här och då får man köra som man vill eller hur.

4 thoughts on “Pozo 090321”

  1. Det var ett evigt tjatande om att du är gubbe. OK, var det då om du så gärna vill :) Du och värnamos villaägare kan ju åka ner till Halmstad och loopa tillsammans med era kepsar sen, sånt gör gubbar. Skulle hjälmen kanske vara det som till slut bekräftar faktumet för dig själv? Mer fokus på lite daller vid magen än på ett tunnt skal pannben som ligger mellan mast och evig vila. Det sociala är egendomligt… (haha, vilken härlig uppläxning detta blev. kunde ha gällt mig också jag tänker likadant när jag kryssar mellan spårvagnar utan min lysande röda hjälm. alla är vi galna. eller bara hopplöst utelämnade åt behovet att älskas av andra).

    Va härligt att du får din beskärda del vind! Man kan ju tänka sig att vindsurfing och social samvaro skulle vara för lite för att utgöra sysslan i ett liv, men det tror jag bannemig inte. Social ärlig äkta samvaro skulle räcka (den är sorgligt försummad någonstans mellan vinstintresse och tv-apparaten), och får man lite surf på det borde livet vara fyllt över kanten med meningsfullhet. Så härligt att du vet var och hur du kan finna känslan! Hoppas vi kan skapa den även på en kall parkering i Sverige snart…

    kramar

  2. Håller verkligen med Jonas fullt ut. Det börjar bli riktigt tjatigt, det här med bukfläsk, och gubbe. Du får mig sannerligen snart att tycka det!!!!! Skärpning! Passa på att njut i stället, av din ledighet i solen vinden och vattnet. Snart är du ju hemma i kylan igen. kram anne.

  3. Det var ord och inga visor från övriga familjemedlemmar. Själv mår jag ju också dåligt över min höga ålder. Den som endå var 22 igen. Men en sak är dock säker, bättre att då känna sig som gubbe i filosofisorlet på en vinbar, i blåsigt havsskum, på solvarm asfalt med torra fotsulor. Då spelar det liksom inte någon roll längre. Tänker på min Jerka! Hoppas vi ses snart.

  4. Jag tar till mig och nämner varken G-ordet eller BF-ordet mera i denna blogg. Jag skriver ju mest till mig själv men en del hänsyn till eventuella läsare måste jag nog visa. Jag håller med er alla om att det skall bli kul att träffas snart igen. Tack o Kram.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *