Vemod vid havet

Apelviken Varberg 27 september kl 19.10. Utsikt från HOT-mobilen över ett hav i skymning.

Om man är ute o seglar nu, 19.10 så är det dags att gå upp om man skall rigga ner utan pannlampa. Jag har just sprungit strandpromenaden, runt fästningen och tillbaka till Apelviken. Jag blev trött, det tog visst i alla fall, 4 tim på vattnet med stor bräda och 6,3 segel. Vinden var rakt på idag så det gällde mest att hålla höjd för att få några vågsvängar på vägen in.  Det är söndagskväll och jag var ute o sprang med de andra Varbergsborna, de som troligen skulle upp o jobba imorgon. Det var nästan som om jag bodde här . Något känns annorlunda. Hmmmm . Jag är inte vemodig! Jo jag brukar känna vemod när jag skall åka in i landet igen, lämna havet, kanske konstatera att det är slut för denna gång, nästa gång vet man aldrig när det blir. Det är inte för att jag inte vill komma hem, det är trevligt hemma med men vemodet kommer när jag vänder havet ryggen. Jag har länge pratat om att ha ett torp, eller litet hus med ett stort trädgårds-land någon mil in i landet men dit skall man ju också ta sig ifrån havet. Nu när jag nyss sprang på den lilla stranden där jag första gången såg en vindsurfingbräda på vattnet 1976 stod det klar; ”Jag skall ju bo VID havet I Varberg så att jag slipper att åka härifrån”.

Första gångerna jag kände detta vemod var när vi åkte hem från SUM SIM i Gävle. Jag var mellan 12-16 år och hade deltagit i Riksfinalen. Oavsett hur det gått så var det vemodigt att åka hem, särskilt när vi på kvällen kom på E4 vid Gränna på väg mot Jönköping och såg alla ljusen spegla sig i Vättern. Det var väl inte för att vi åkte från Gävle snarare för att den viktigaste tävlingen för året nu var över. All träning som avverkats i bassängen all tid som tränaren gått på kanten för att vi skulle infria våra mål och nu var det över. Just det ”nu är det över” – känslan ger ett vemod..eller? Jag är ju inte vemodig när jag varit hos tandläkaren för att det nu inte blir mer borrat på ett år – förhoppningsvis.

Nu mår jag i alla fall bra här på parkeringen. Det står fler bussar här och en polsk långtradare?! Det är norrmän som tror att det skall blåsa imorgon, 2 bussar äldre surfare som jag , de hoppas nog på väder som idag för sina stora grejer. Bredvid mig står pensionärerna som sitter o tittar på TV i sin Hymer mobil. De har vänt havet ryggen redan på eftermiddagen för TVns skull. Jag undrar varför de åkt hit och står här med den utsikten utan att njuta av den?  Deras liv kanske avhandlas i burken och utan kontakt med den är de redan döda. Damen var ute och tog 2 kort på några kitare på vattnet det fick räcka som bevis på att de varit här och sett dårarna på havet. Undrar om de känner vemod? För dem är det ju verkligen snart över.

Jag har försökt förklara vemodet med en längtan till dit jag kom ifrån och den platsen verkar finnas där ute vid horisonten för det är där jag tittar när vemodet sätter in. Närmare en tro på ett liv efter detta kommer jag inte, alltså en plats eller ett tillstånd som jag befann mig på/i innan detta livet och som jag skall återvända till.

Jag kommer ingen vart med vemodsundersökningen, jag får vara glad över att jag känner överhuvudtaget. Dags för en sängfösare – en dansk ÖL. God natt!

28/9 Jag vaknar till regnets smatter o vindens gungningar av bilen. Skall jag ta på våtdräkten först o rigga sedan? Det är ruggigt! Kl 08 är jag ute med 4,5 och Cutre brädan, det är fullt tryck! Efter en halvtimme kommer näste surfare och en till o en till…Regnet har slutat o solen tittar fram. Jag satsar på några framåt loopar. En roterar runt högt o bra och landar precis platt på brädan med riggen rakt upp, det känns i hela ryggraden och i självförtroendet, snart står jag den. Jag är ute till 11 och känner mig bara skön. Jag möter Daniel vid Bredaryd o Putte/Olof vid Kärda, de skall ner till Ringenäs för att segla 4,0 i bra vindriktning. Jag skall jobba inatt och får ta det lugnt. När jag plockar ur brädorna ur bussen verkar Cutren vara framtung?! Den blöder – vatten ur mastspåret. Jaha mastkasetten är intryckt. Tur att det var i en plattlandad loop och inte i en tvättmaskin ( stor våg som äter upp surfaren och roterar honom tills luften är slut) brädan gick sönder. Inget vemod då jag åkte hem, inget heller för att brädan gått sönder – jag är bara nöjd till kropp o själ. Så nöjdhet hjälper mot vemod? Är det när jag inte fått nog som vemodet kommer? när jag velat ha mer? SÅ – Se till att bli nöjd innan du går vidare och Gör mer av det du blir nöjd av.

7 thoughts on “Vemod vid havet”

  1. En explosionsartad tillväxt av texter uppenbarar sig plötsligt, mycket trevligt! Jag har svårt att förhålla mig till vemod. Ofta tror jag att det handlar om en saknad av någon/något som man faktiskt kan nå… men samtidigt kan det mycket väl handla om ett gräs som när allt kommer omkring inte är grönare på andra sidan. Det är dock inget skäl till att inte återskapa sig själv och den upplevelse som nås av att följa sin längtan. Svårt e det. Nåväl, jag ska läsa nu. Nyhetsfront från Götet: Jag (gitarr o så småningom piano) och Anna (fiol) har startat band varpå mina fingrar börjar utveckla extre tjockt skinn igen =) Lunden har genom två raka oavgjorda omöjlliggjort avancemang. Lund väntar fre-mån. Jag har enligt uppgift givits 10000 i ett stipendie. Roligast av allt detta är förstås bandet =) Kramar

  2. Jag förstår att du inte behöver titta på någon annans gräsmatta, du måste stå på den grönaste gräsmatta som skådats! Grattis!
    Nej jag är inte inne på gräsmattsteorin utan på att vemodet är en känsla av att ha velat ha mer, att det skulle varat längre, skulle velat kunna ta vara på bättre mm. En för tidig hemresa från drömsurfstället som man längtat över ger vemod till skillnad från hemlängtan då man varit borta för länge. Livet kan också kännas vemodigt i slutet kan jag tro, för kort och oanvänt till det man velat medans andra känner att det är bra nu – det räcker nu; Ta mig hem till jorden!

  3. Kan det inte vara så med vemodet också att man har haft det förbannat bra och vill vara kvar i den känslan, det ögonblicket…När du är i ett lyckligt tillstånd som består av här och nu så försvinner bekymren, man behöver inte tänka på vad som komma skall…vardag, jobb, hus, saker, räkningar, tider mm. Vemodet tyder därför på att man har haft det bra och levt i och för stunden, inte att man har missat en massa saker eller levt ett liv man inte är nöjd med.
    Tack förresten för en intressant, rolig och inspirerande blogg. Har länge funderat på att kommentera men först nu kommit till skott. Hoppas det är ok.

  4. Välkommen ut ur garderoben Larry!
    Visst, vemodet betyder ju att man måste haft det skitbra, bra tänkt! Så i vemodets närvaro kan man glädja sig åt att ens välmående, här o nu känsla, flow mm är bevisat. En tröst?
    Nej jag menar inte att vemodet visar att man saknar något bara att man hade velat ha mer av eller gjort annat med det som nu skall avbrytas för att just plikterna eller döden kallar. Vemodet är ju också ett accepterande av plikterna som “måste” göras, en kapitulation. Hjälten känner inget vemod han slår näven i plankan och väser NEEEEJ till alla förståndiga kärringar. Hjälten kräver att livet skall leeeevaaas, surfet skall surfas, festen skall festas mm tills man är nöjd slut och i behov av en stunds vardag för återhämning eller evig vila. Tack Larry.

  5. Tack för det! Det känns faktisk riktigt gôtt att vara ute i friska luften. Konstigt att det skall ta så mkt tid innan man tar steget ibland.
    Jag tror heller inte det är en tröst att veta att man har haft det bra när vemodet sätter in. Men allt i livet balanseras, som farmor säger till Alfons och hans pappa när julen är över och allt är skittråkigt…det är bra att ni har tråkigt för utan det skulle ni inte veta när man har det roligt. Pratar man inte också om det svenska vemodet? Hänger kanske ihop med korta somrar och för lite sol/dagsljus. Din hjälte där som slår näven i bordet har kanske ingen vardag att återvända till när livet har levts till fullo. Jag tycker ju också om lite vemod, det känns som att mkt filossofiska tankar, bra musik och kreativitet kommer därifrån. Men visst vill man också slå näven i bordet ibland, och det görs nog också ibland när jag tänker efter…Vill passa på å tipsa om en bra låt med lite vemod i sig, från filmen Subway av Luc Besson. Låten finns på Youtube, Its only mystery med Arthur Simms. Tack för mig. Grattis förresten till globala studenten med stipendet, riktigt kul!

  6. Vad är detta? En lika anonym konkurrent? Kul med ytterligare tankar här… mycket läsvärt! Ja, men visst är det konstigt hur känslig och kreativ man (eller, åtminstone stämmer det på mig) blir av vemod. Nästan som att själen plötsligt lyckas vrida sig ur det kroppsliga skalet och får känna hur ett liv vid sidan av 37 grader C känns. Skulle vara intressant att se en undersökning på vilka som upplever vemod förresten, jag kan tänka mig att det är ett väst (minoritets) – problem. Det uppstår när det finns och har funnits valmöjligheter (gräsmatteteorin igen…). Jag vet inte om jag är rätt på det dock. Kreativiteten är jag dock säker på! Tack för stödet Larry!

  7. Är vemod en svensk ilandsföreteelse, dvs något solljusfattigt rikemanstillstånd som hos vissa har en viss kreativ stimulans och hos andra påminner om vardagens trygga grådaskiga nödvändighet? Det är troligen något vi äter oss till som försvagar själen! Nej jag måste säga att jag är förvirrad efter denna konversation över vemod så nästa gång det kommer över mig så kör jag 30 snabba armhävningar istället, Det hjälper mot allt från sömnlöshet till nackspärr samt förvirrande tankar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *