Individer gör skillnaden

Det var en kortare film om hajräddare på TV 5/12. De försökte få stopp på hajfensfisket som hotar att utrota hajen. Samma kväll var det ett annat naturprogram om vithajen i Sydafrika och hur den jagade pälssälar. Å där har jag windsurfat??!! Huuu!! I en scen simmar hajarna runt o leker med dykarna i en annan sekvens får den hungriga vithajshonan en säl att explodera i ett blodbad. Vad skall man tro? Vän eller fiende? eller bara en annan individ som försöker överleva.

Som om inte det var nog sände de min gamla nojja film Hajen från 1975 filmen som gav mig ångest i simbassängen under minst ett år. Nu tyckte jag att det mest intressanta var att Quint, polisen o hans fru blivit så mycket yngre på 30 år! Jag lyssnade på John Williams musik o kollade fotot – riktigt vackert.

Hursom helst det var inte det som gav mig aha- känslan det var kommentarerna från några av hajfenskämparna. “Det är individer som gjort skillnaden inte kollektivet. Slaveriets avskaffande, Rösträttens införande, Apartheids upphörande, Kolonialismens slut började alla med en eller några få eldsjälars osjälviska insatts.” Det är säkert sant, Mandela o Gandhi betydde viss skillnad. Nutida “tändhattar” kan vara filmare, journalister, författare, andra motvalsskärringar men knappast politiker eller hela kollektiv. Några få får den stora stenen att rulla. Det ger visst hopp trots allt nu när Köpenhamsspektaklet kan ta ner den mest blåögda optimist till självmordets brant.

En annan jämförde slaveriet med det vi utsätter andra arter och naturen för just nu. Vi kan inte tänka oss slaveriet igen ( men det är knappast avskaffat bara förändrat, jfr slaveriet med  nutida opiumsniffande mattknyterskor o deras opiumsövda barn) och på samma sätt kommer troligen framtida generartioner att se på vårt barbariska förhållande till andra levande arter.

En tredje påtalade konstaterade att vi vet att det är fel det vi håller på med, vi vet att det ej går att hålla på såhär, vi ser konsekvenserna av det vi gör, vi vet att vi håller på att fördärva planeten men trots det är vi inte förmögna att ändra på vår livsstil. Hur kan vi vara så förnufts befriade? Vi kör med full fart mot stupet och hoppas på att en teknisk landvinning skall lösa problemet med den snart hastigt mot oss kommande ravinbottnen. Istället för att ställa oss på bromsen.

Hur gick det med hajfens försvararna. Jo när filmaren illegalt kom tillbaks till Costa rica såg han vad hans film ställt till med. Det protesterades på gatorna mot hajfensmaffian.  Filmen hade gjort skillnad.

Vi kan inte hoppas på politiska lösningar som kommer fram av sig själva. Däremot kan enskildas insatser framtvinga politiska lösningar eftersom makthavarna blir rädda för att ramla av stolarna då massorna får känslomässig insikt o börjar skaka i stolsbenen. Logik o förnuft klarar inte av att förändra. Det måste till känslomässig och upplevd internalisering, insikt som gör dig oförmögen att upprätthålla det förhärskande paradigmet. Plötsligt kan du både se och känna den uppenbara lögn vi lever i.

Så ge inte upp! Det kanske är du som gör skillnaden eller åtminstone är bland dem som känner igen “frälsaren” när han/hon kommer.

4 thoughts on “Individer gör skillnaden”

  1. Om individen kan göra skillnad? Javisst. visserligen läggs otroligt stora bördor just på individen i dessa dagar. Bara att vara upplyst och känna till varför vissa saker ska göras och inte andra krävs lång utbildning och mycket funderande. Enklare då att göra som man blir tillsagd. Nåväl, som jag alltid återkommer till, alla kan faktiskt direkt börja leva som om vi inte längre hade att göra med kapitalismen. Bara då upplver man rent fysiskt också vad man tycker i tankevärlden och bara då, tror jag, kan förändringar bli möjliga. Tyvärr är det ju svårt att göra det. Ska jag säga till alla på mitt program att de inte borde ha åkt hit överhuvudtaget? Ska jag säga till Rosa att hon borde stannat hemma? Ska jag säga till Nya Zeeland Sarah att hon förstör världen genom att åka till sin familj över jul? Vilka andra värderingar, utöver rättvisa och mänskliga rättigheter, styr vårt egentliga handlande? Är det kanske kärleken till oss själva, familjen eller möjligtvis vårt land som gör att vi tenderar att se efter vårt egna hus först? Det viktiga, tror jag, är att inte sätta någon i en försvarsposition. Genom att predika om hur livet borde levas hamnar alla, även jag, i en försvarsposition för framtills nu har våra liv ofta inneburit ohållbara livsmönster. Det viktiga är att vi lyckas inspirera folk till förändring. Glöm ditt förflutna, du kan börja idag! Cykla till Stomsjö och leta upp möbler och matbord (jag har äntligen bytt plastbordet till ett härligt sletet bord hittat i soprummet!). Ta ledigt ett halvår och cykla ut i världen och se på den. Ät stenålderskost (minus kött). Men, säger väl de flesta som läser det här, du förlorar ju livets mening om du gör så. Ja, kanske det… =)

  2. Tack för dina insiktsfulla ord, som vanligt.
    Att undvika att komma i försvarsställning eller att trigga andras försvar är inte framgångsrikt. Det bara befäster varför jag håller på som jag gör och varför det inte går att göra något åt det. När det gäller andra saker som någon är övertygad om så hittar vi fler personliga praktiska föredömen. Det är lättare att bli nykterist, ickerökare, vegetarian, motionär (som du o jag i vissa delar) men när det gäller att ändra livsstil på ett mer hållbart sätt så ser vi inte många förebilder i den rika världen. Är det en sådan uppoffring? är det att gå miste om livets mening? är det som att gå i kloster? Jag tror inte det. Stenålderskosten minus kött är ju bara så gott, ingen uppoffring alls. Att inte röka eller knarka är ingen uppoffring, att ha fysik för att kunna surfa några timmar i storm är ingen uppoffring. Allt detta goda kan jag ge mig själv för att detta samhället gör det möjligt till skillnad mot ett uland.
    Vi kommer alltid att göra ett fotavtryck i miljön det är väl mer frågan om hur stort det är och hur stort det får vara för att kallas hållbart. Kan vi ha koll på vår klimatbelastning o miljöbelastning ungefär som vi har koll på vår personliga ekonomi så vore det bra. Vi kanske kan känna oss lite mindre skamsna om vi ser att vi inte klampar i miljö klaveret hela tiden. Vi har som sagt val men vi behöver veta vad vi väljer. DEt är väl där som det ökade medvetandet kan omsättas till praktik. Vi måste få möjligheten att välja och känna att det gör nytta, signalerna är så motsägelsefulla
    Välkommen hem, du behöver inte åka till stomsjö för att hämta möbler, det finns fullt av prylar att ta med här i från.

  3. Bra skrivet. Och det stämmer att jag troligen inte behöver gå i soprum för att hitta saker; som Göran Greider sa i Debatt om klimatet (där även en humanekologikamrat till mig uttalade sig, vilket självförtroende!) “idag känns det som folk blir gladare när de slänger saker på soptippen än när de köper dem.” Stämmer faktiskt väldigt bra. Vill även slå ett slag för Karl-Bertil Jonssons Julafton som jag igår såg och översatte för Rosa, och där jag upptäckte en dimension jag inte har tänkt på förut: De rika som blir av med sina grejer är ju inte bara glada för att sakerna har hamnat hos fattiga istället, där är även glada för att slippa skiten. Hur utbrett är detta i samhället? Bannemig, är det inte så att det är ganska vanligt? vad är det för system vi håller uppe egentligen? Nåväl. mitt bord och mina fyra stolar är jag åtminstone glad för, särskilt eftersom de var sopor men nu lever igen.

  4. Tänk va bra med kasserade saker; först glädja den som slänger “aaaaa va skönt att bli av med skiten – jag kan aaaandas igen!” sedan glädja den som hittar o tar hem saken från containern ” Oj vilket fynd – jag sparar pengar, behöver ej jobba så mycket, återanvänder – bidrar ej till miljöbelastande tillverkning ooooch kan känna mig miljö stooolt!” Vinna, vinna, vinn, vinnare, viniast!!
    Anar vi en trend här?
    Återviniast trenden 2010?! – för människor med små miljö-fötter o insiktsulla hjärnor

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *