Bättre än nånsin…

Midsommardagen i Apelviken. Daniel och jag seglade. Det var 4,7 vissa körde mindre segel, vågorna var vackra gubbhöga men det var kraftigt onshore. Vad gjorde pålandsvind denna underbara dag då allt bara stämmer och tuppkammen växer till gigantiska mått. Höjdtagningen var i raceklass med slalomfart, vågridningen svår och underbar, hoppningen var järnet. Jag hade länge tänkt på höga utväntade framåt loopar och nu var de i kroppen, det var bara att omsätta mentala bilder till verklighet. Detta måste göras snabbt innan alla “kan-nog-inte -dag-spöken” börjar belägra huvudet. Första repan, upp vänta och runt DET FUNKAR! Nästa repa ligger Daniel efter , det blir mot en större våg , högre och längre – Runt-UNDERBART! Vi gippar ihop och han skriker; -F-n va va du sattsar !! Göött!Fel vinriktning idag, inte som i mina mentala bilder för bakåtloopar men idag borde allt funka så på på PÅ!! Daniel var bakom-vittne är en bra förutsättning, pang på, upp upp titta ner och runt. Det funkade det med. Nästa ben när jag mötte Daniel skrek han hysteriskt, först trodde jag något hänt men hans leende talade om att det hade sett bra ut. Daniel var också grym, särskilt på vågen farten är han alltid bra på. Att tillsammans gippa där ute och på invägen ta varsin våg eller samma våg och rippa hela vägen in är bara så härligt. En total upplevelse. När jag ser att Daniel viker ner seglet på en stor våg och går ner i vågdalen är det bara att göra likadant, smacka till på toppen vända upp och se att han redan är inne på nästa sväng. Grymt är vad det är.Vilken dag allt var bara så bra, Vi kramade varandra på stranden och talade i munnen på varandra om allt vi sett, kännt och gjort. Det är tydligt att det finns mycket outnyttjad potential i den här sporten när man kan bli bättre än någonsin efter 52års dagen.Tack Daniel för support och puschning!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *