Moona i sandhögen

Jonas rastade mig på 13 km rundan. Han cyklade, var förkyld och jag sprang (lunkade). När vi kom in i stan stod det tv 3-4  åringar vid en sandhög. Plötsligt drar flickan ner byxorna och monar åt killen samtidigt som hon skrattar och svänger med ändan. Pojken tittar inte pä henne han har fullt upp med att få loss livremmen. Han anar att hon redan gjort det, monat alltså och nu får han inte av byxorna. Skit också! man ser hur han surnar till. Han brydde sig inte om att titta på den förevisade ändan utan grämde sig bara för att han också ville mona. Det är något roligt i det tydligen, tycktes de tro utan att riktigt först? varför. Jag såg inte om han lyckades lossa livremmen men loppet var kärt hon hade vunnit och var iförd med nästa punkt på läroplanen. Jag kom att tänka på vad som skulle kunna hända nästa dag. Pojken kommer med resårbyxor till dagis, vilket han tjatat sig till på morgonen? Så fort han får syn på flickan rusar han fram och drar ner byxorna och visar att han också kan mona. Han kommer att skratta samtidigt som han hör dagisfröken gå upp i falsett och komma ågade med en min som gö att skratt klumpar ihop sig i halsen. Han kommer inte att förstå men rätta in sig i ledet och nästa gång de vill mona kommer det inte att ske offentligt utmed gatan i en sandhög. Om 15 år skulle samma händelse väcka helt andra känslor och om 80 år skulle det ske bara för att midjan är större än höfterna och landstingets byxor saknar all passform. Ingen skulle skratta, ingen skulle tänka- äntligen! utan snarare – Inte nu igen!. Mycket händer under ett liv, allt har sin tid.

Måste man vara ful gubbe för att uppmärksamma denna bild i vardagen? Fula gubbar springer inte 13 km för att de behöver rastas. Nej detta är en biverkan av fotograferandet. Många bilder fångas av ögat som önskar att det var kopplat en hårddisk och en Canon censor till synnerven. När man som jag tittat mycket i kamrasökaren ser man plötsligt mer även i det lilla korta ögonblicket. Kreativiteten skjuter fart och historien till bilden växer fram. Det finns många små ögonblick att glädja sig åt. Se dig omkring, ser du något eller tittar du bara?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *