Miljarder skall dö för vår skull

Får man verkligen skriva ett inlägg som detta? Nu kommer jag att klampa över gränsen till det oanständiga. Det blir rapport på det här!!!Jo jag förde ett brandtal om nödvändigheten av att minska på sin konsumtion, minska sitt lönearbete och ekonomiska beroende samt minska sin miljöpåverkan. Dvs ett helt, nu för tiden för mig vanligt samtal . Min mottagare sa efter ett tag; “Nej jag tror inte att jag skulle kunna ställa om och leva på ett sådant sätt som du menar”. Jag svarade snabbt utan att egentligen tänka; “Än så länge har du den valmöjligheten, att fortsätta som vanligt men snart är den här livsstilen omöjlig”. Jag tänkte på det jag sagt och utvecklade tanken. Snart har vi förbrukat jordens resurser, försurat haven, bränt av de fossila lagren av energi, åstadkommit en global klimatförändring men framför allt startat en världsomfattande utrotning av alla kända växter o djur i en takt o omfattning som saknar motstycke sedan dinosaurie utrotningen för 30 miljoner år sedan.

Kan vi bara fortsätta att leva  i vår livsstil i vårt paradigm med den insikten? Vi i väst är dessutom beroende av slavliknande produktion av våra prylar i låglöneländer. Vi är beroende av exploatering av de fattiga folkens naturresurser och möjligheter till egen försörjning. Kan vi bara fortsätta med den insikten? ”Det blir svårt att sluta köra bil när alla andra gör det” fortsatte mitt samtalsoffer. En ideologi om ständig ekonomisk tillväxt skulle alltså rättfärdiga vilka hemskheter som helst. Jag kände igen detta; en ideologi som rättfärdigar ett kollektivt beteende om än så avskyvärt. – ANDRA VÄRLDSKRIGET ! Det blev rätt att rena rasen, utrota judar och andra oönskade element. Det blev rätt att producera lik i fabriker för att sedan gå hem o idka familjeliv. Alla stod med högra armen höjd för att hylla ideologen i fullsatta arenor. Det förhärskande paradigmet blev rätt i massans accepterande. Efteråt var det ingen som kunde tro eller de bara gjorde för att annars hade de själva drabbats, de lydde order. Hur i f-n kan jag jämföra ett avskyvärt världskrig med vårt sätt att leva idag?! Det var ju 60 miljoner människor som dog i kriget! (Över ca. 60 miljoner människor dödades i andra världskriget, vilket gör kriget till den dödligaste konflikten i mänsklighetens historia., enligt wikipedia)Hur många människors död kommer vår livsstil att orsaka för nuvarande o kommande generationer? Flera Miljarder? Och då räknar vi inte alla andra livsformer på planeten. Gud offrade sin enfödde son för vår skull! OCH?? Vi offrar våra barn o barnbarn och deras barn, om de då kan få några på vårt välfärdsaltare. Det kallar jag offer. Ett offer för våra synders skull ett offer till den eviga ekonomiska tillväxten-vår Gud.

Den hemska frågan smyger sig på Vilket är värst De hemskheter som utfördes under andra världskriget eller den globala mass-utrotningen och förstörelsen som nu genomförs på distans?

Idag är vi dessutom inte ovetande om allt vi ställer till med men ändå fortsätter vi. Trots sociala medier som både sprider kunskap, insikt och som skulle kunna skapa opinion för radikala åtgärder fortsätter vi. Förunderligt?! Hade världskrigen kunnat genomföras om mobilen, Internet och facebook hade funnits? Är vår egoism immun mot insikter? Är rädslan för att vara avvikande att ställas utanför så stark att den rättfärdigar vilka hemskheter som helst?

Jaha nu är det dags! Nu får DU ta och rapportera det här övergreppet på mammon och Gud. Ett slikt bloggande är INTE TILLÅTET i ett civiliserat samhälle som vårat!

 

3 thoughts on “Miljarder skall dö för vår skull”

  1. Låt mig börja denna kommentar med två citat från Hardt och Negri (ursäkta, alla ni som av olika anledningar tycker att dessa två inte borde refereras till):

    Den suveräna makten begränsas av behovet att etablera en relation till de styrda och frambringa deras samtycke i den ekonomiska sfären. De tidiga teoretikerna inom politisk ekonomi, bland andra Adam Smith och David Ricardo, insåg att detta förhållande ligger i hjärtat av den kapitalistiska produktionen. Arbetet, sade de, är källan till allt välstånd i det kapitalistiska samhället. Kapitalet behöver arbetskraften i lika hög utsträckning som arbetskraften behöver kapitalet. I detta konstaterade Marx en grundläggande motsägelse. Arbetskraften är kapitalets antagonist och företer genom sina strejker, sabotage och andra lister ett ständigt hot mot produktionen, men kapitalet klarar sig inte utan arbetskraften: det tvingas ständigt att anpassa sig till en intim samlevnad med fienden. Arbetarna underordnas kapitalistens befäl, och en del av den rikedom som produceras tas ifrån dem. Ändå är de inte maktlösa offer; de är oerhört mäktiga just därför att de utgör välståndets källa.

    I politiken liksom i ekonomin finns det alltså ett vapen som hela tiden står till de styrdas förfogande, nämligen deras möjlighet att vägra acceptera sin underordnade position och träda ut ur relationen. Att vägra förhållandet till suveränen är en form av exodus, ett sätt att fly från förtryckets, träldomens och förföljelsens krafter i sökandet efter frihet. Här har vi en grundläggande frigörelsehandling och ett hot som varje suveränitetsform ständigt måste hantera, hålla tillbaka eller upphäva. Om den suveräna makten hade varit autonom (kunna fungera utan de styrda) skulle de underordnades vägran, flykt eller exodus bara vara till nytta för suveränen: de som inte närvarar orsakar inga problem. Men eftersom den suveräna makten inte är autonom, eftersom suveräniteten är en relation, utgör dessa handlingar av vägran ett högst påtagligt hot. Utan de underordnades aktiva medverkan vacklar suveräniteten. (Multituden sidorna 386-388)

    Egentligen skulle jag vilja dra detta en bit längre genom att fråga vem som egentligen är suveräniteten. Är det en diffus massa företagare och politiker? Eller kanske rent av utomjordingar (vissa konspirationsteoretiker anser detta)? Jag tror inte att något av dessa svar är korrekt, jag tror snarare att suveränen är den (sovande) kritiska massans barn. Alla är vi, genom vår underkastelse, del i att bygga upp suveräniteten som består just i att “alla andra gör på ett visst sätt, och inte skulle väl jag då kunna sluta?” Därför fortsätter vi hungra efter att få arbeta och konsumera mer. LaFargue sa en gång att det är kapitalisterna det är synd om, eftersom de ständigt måste skapa arbetstillfällen för att lindra proletärens sjukliga besatthet av arbete. Det ligger en hel det i det. Om vi inte får folk som börjar efterfråga annat, så kommer vi oundvikligen att fortsätta köra planeten rakt in i den kolossala bergvägg som troligen inte är långt borta. Kanske är arabvärldens alla händelser nu början på en världsomspännande förändring.

    Jag tycker jämförelsen med andra världskriget är vettig. Inte för att på något sätt rättfärdiga nazisternas handlande, det kan aldrig rättfärdigas, men för att på något sätt påtala den enorma destruktivitet som pågår på jorden i detta nu till en följd av att människor “inte skulle klara genomföra förändringar”.

    Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om detta, med det får räcka för nu. Något måste finnas till nästa kommentar ock.

  2. Ju mer jag nu tänkt på detta så måste jag fortsätta mitt resonemang. Det är viktigt att presentera samband för människor så att de förstår varför de måste göra saker. På det viset kan ett inlägg om att miljarder ska dö för vår skull vara befogat. Men det är viktigt att presentera en positiv bild av vad alternativet skulle kunna vara också. Det är inte alla som finner motivation i att höra om det egna handlandets fel och brister. Om vi däremot skrev såhär skulle det kanske vara mer motiverande: “Året är 2025 och Värnamos medborgare gör sig redo för ännu en dag. Solen har stigit upp på vårhimlen och strilar in genom persiennerna och in på frukostborden. Ett tiotal personer söker sig ut för att gemensamt inmundiga bröd, ost och omelett i solgasset. Snart är det dags att bege sig ut i trädgårdarna, och på de stora mängder hektar industrimark som en gång i tiden anlades för att få industrier att flytta till orten. Nu är fälten istället skådeplatsen för en enorm växtlighet och djurliv, och en källa till mat för stadens invånare. Hamburgerrestaurangerna som hade satts upp för att underlätta invånarnas ständiga kamp mot klockan, har bytt skepnad och är nu redskapsskjul och fröförråd. Vem behöver snabbmat när man inte behöver stressa? Nu finns istället mängder av tid för umgänge och kultur. Ibland sticker en grupp invånare iväg på månadslånga cykelturer genom Europa. Arbetskraften räcker gott till även om folk tar ledigt några månader från sina sysslor som vanligtvis tar 4-5 timmar av dagen in anspråk.” Osv. Detta är vad som kan fås i ett samhälle där energi inte finns i överflöd. Sådana visioner känns allt mer angelägna.

  3. Tack för denna omfattande kommentar!
    Kapialisterna är beroende av medborgarna för att få mervärdet producerat men de behöver inte alla vilket arbetslösheten visar. Visserligen vill kapitalet ha 10% arbetssökande för att hålla ner löner och trygga tillgången till arbetskraft när den behövs. Men vad gör de arbetslösa? Jo de går in i en offerroll och samhället dömer ut dem som lata – de skall använda all sin arbetsförmåga oavsett om den behövs eller inte för att rättfärdiga sitt varande. Samhället lyckas binda upp medborgarna i denna lögn via lån med låg ränta när efterfrågan är låg och återbetalningar med hög ränta när hjulen snurrar fortare som de börjar göra nu. När samlas vi på torgen i Sverige för att säga NEJ till fortsatt ockupation av åkermark till industrier och affärskomplex som inte behövs NEJ till bankernas lockande med lån i livslång ekonomisk fångenskap. JA till lokal närproduktion av mat och ekologisk livsmiljö. Du har så rätt vi behöver nog beskriva det möjliga samhället istället för att jämföra vårt pågående brott mot mänskligheten med nasisternas.
    Idag sa en amerikansk forskare på P1 att mänskligheten står inför sitt största hot någonsin och menade då mat, miljö o klimat. MEN med nuvarande kunskap kan hela jordens befolkning och 2 miljarder till försörjas enligt samme forskare. Det finns möjligheter låt oss få se dom! eller är vi som vill tala fritt om den hållbara visionen terrorister o ohyra som skall bekämpas av neoliberalismens företrädare i västvärlden? Vilka partier skall driva den hållbara visionen? Det fattas politiska partier som vill rädda planeten, de vill inte ens erkänna mänsklighetens största hot någonsin bara för att det skulle betyda den kapitalistiska tillväxt- ekonomins fall. När uppnås den kritiska massan som börjar bryta mönster på allvar. Jag tror det blir snart långt innan 2025

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *