Vem äger mitt knä?

Lyssnade på Ring P1. En kvinna var besviken över hur hon blev bemött av en läkare på sjukhuset när hon kom in med besvär i sitt knä. Hon hade haft värk länge och “kunde knappt gå i köket” längre. Läkaren ville inget göra men kvinnan insisterade och efter diverse undersökningar konstaterade läkaren “det är inget fel på ditt knä”. Kvinnan tyckte detta var i enlighet med de erfarenheter hon hade av svensk sjukvård; läkare som inte tar patienten på allvar.

Vilka intressen finns i denna situation? Kvinnan vill att hennes knä skall fungera utan värk. Hon tycker att läkaren har ansvaret för att det ska bli så. Läkaren tycker att problemet är för litet för att ta hans prioriterade tid och efter onödiga undersökningar, mer ägnade åt att få en  tjatande patient mindre tjatig visar  sig knät mycket riktigt vara tillräckligt bra för att kunna avvakta.  Avvakta med vadå? Rensa upp knät, behandla en infektion, kortisoninjektion för att skynda på läkning o lindra smärta, konstatera reumatiska besvär o behandla dem, sy ihop söndriga fästen, ta bort menisker, ersätta knäleden med en ny led eller starkare smärtstillande? Jodå det finns visst en del att göra men inget som läkaren tyckte vara aktuellt för detta knät eller att det skulle ta för mycket resurs från andra mer behandlingsbara fall att behandla. Kvinnor med värk i kroppen på olika ställen är läkaren trött på  – inget hjälper. Känslan finns att det är något annat som är fel och orsakar värken, annat som en ortoped inte är utbildad för att ta upp. En remiss till samtalsterapi, rehabiliterings träning eller livsstils coaching skulle kvinnan säkert uppleva som en förolämpning. Hon vet att felet sitter i knät och ingen annan stans.

Kvinnan ansåg att läkaren är ansvarig för att hennes knä fungerar. Hennes knä eller läkarens knä? Om båda ansåg att knät är kvinnans skulle ju läkarens roll vara att ge kvinnan en orientering av läget och sedan ge råd till kvinnan vad det vore lämpligt FÖR HENNE att göra. Det kan vara att ta ställning till medicinska eller operativa insatser eller till egna åtgärder som viktnedgång, rökstopp, träning eller andra livsstilsförändringar för att öka styrkan i knät och samtidigt minska belastningen. Det kan vara en social situation gammal eller ny som visar sig som knävärk. Äktenskapet, ensamheten, sjuka släktingar, ekonomin, jobbet, ångest…..mycket kan det vara.

Läkare hinner inte gå igenom allt detta han väljer hellre att göra det som gör mer nytta i förhållande till insatt tid. Hans status höjs inte heller av att hålla på med behandling som inte hjälper. Han vill ju vara allena rådande och den som har makten över dåligt fungerande kroppsdelar. Han vill vara ägare till de processer som stärker hans image men när han råkar ut för situationer där han är värdelös flyr han.

Läkaren förväntas behandla bara knät inte hela människan. OM kvinnan är alldeles för tung, för dåligt tränad eller röker så är det en försvårande omständighet som läkare knappast kan ta upp med kvinnan utan att hon blir vansinnig o benägen att anmäla läkaren för  angrepp på den personliga integriteten.

Läkare önskar sig ett brutet ben eller en söndrig höft så att han får göra det han är så bra på. Vissa besvär kan vi själva inte påverka, när de väl har hänt mer än att låta oss sövas och hålla tummarna. Men 60-70% av patienterna som kommer till sjukhuset gör det pga livsstils sjukdomar och kan därmed själva göra en insats i alla fall efter ett akut skede.

Så efter denna utläggning; Vem äger ditt knä, vem äger dina kroppsdelar, vem bär ansvaret för att de fungerar? Vill du lämna in din kroppsdel för service hos en bra specialist eller ha råd om vad du kan göra för att din trilskande ägodel, kroppen ska fungera och må bättre?

Läkaren kan inte bestämma att knät är bra trots vad kvinnan säger. Han kan säga att han inte vet vad han ska göra och förklara varför. Sedan kan han ge kvinnan råd om var hon vidare kan söka hjälp/ rådgivning.

Vi behöver ett paradigmskifte. Vi behöver komma över vår rädsla för att själva kunna besluta om våra liv och ta över ansvaret  från läkarna, staten, kommunen, grannarna, utlänningarna, gudarna och ödet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *