Hur tacksam bör man vara? Hur otacksam får man vara?

thumbs_unhcr3
Jag tror att det är det här som flyktingarna flyr ifrån

Uppdrag granskning   har åkt till Filipstad för att ta reda på hur flyktingar som kommit dit har det. Jag blir verkligen förvånad när jag hör flyktingarna intervjuas. De är inte alls nöjda. Några uttalanden; Vi är tvungna att köpa toapapper o blöjor för egna pengar. Barnen har inga leksaker och de har ingen lekplats att leka på. Om ni bjudit in 10 gäster till ert hem måste ni ta om hand om dem först innan ni bjuder in 10 till. Stäng gränserna. Jag har väntat fler veckor på en lägenhet, min kompis fick en efter en vecka. Vi har inget att göra. Myndigheterna kan vi bara träffa någon gång i veckan och då utan tolk, det blir jättelånga köer. Jag är rädd för att de andra störda flyktingarna ska göra mina barn illa. Vi dör hellre snabbt i Syrien än att dö långsamt här. Vi är inga djur som ni kan trampa på. Kanske inte helt rätt citerat men väldigt nära.

ug14-salwa-jpg
salwa kommer från syrien och hon är inte nöjd med mottagandet i sverige. bild från programmet UG.

De intervjuade flyktingarna har större förväntningar på samhället än vad vi har som redan bor här. Vad är det som inte stämmer? De är traumatiserade säger en reporter. Jag har också fått höra förklaringar till varför jag har sagt och tyckt som jag gjort när det inte passat mottagarens öron. Jag har varit stressad, arg på något annat, frustrerad på det mesta och därför uttalat mig felaktigt.  Starkt av Uppdrag granskning att visa dessa intervjuer trots att svaren inte är politiskt korrekta. Intervjuaren ställer tom de följd frågor som jag också hade velat ställa. Jag är förvånad att jag reagerade så starkt. Sedan gammalt är jag mycket känslig för att bli utnyttjad när jag velat väl. Då släpper jag allt, vänder ryggen till och går därifrån. Alla har ett eget ansvar, det finns rättigheter OCH skyldigheter.

En sak är säker hade jag haft dödsångest  kramandes mina barn i ett sönderbombat hus, om jag sett mina anhöriga eller vänner bli dödade bredvid mig , hade jag flytt från detta hemska med paniken i maggropen, DÅ hade jag varit oerhört tacksam om jag fått vara någonstans utan bomber och kulregn. Jag hade inte förväntat mig att komma in till ett dukat bord utan förstått att jag och min familj bara är några av många som behöver säkerhet och tak över huvudet varken mer eller mindre. Allt annat hade vi fått  lösa senare. Om jag tagit emot dessa flyktingar och om de  direkt hade börjat ställa krav likt dem i Filipstad, ja då hade jag pekat på dörren.

thumbs_1-unhcr-1
Är det inte såhär det är?

Självklart finns det flyktingar som verkligen är så behövande o strandsatts som vi föreställer oss, dem ska vi ta hand om. Låt de andra turisterna ta bussen över bron igen kanske finns det något land på vägen tillbaka till Syrien som kan motsvara deras förväntningar .

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *