Overkligt i sumphålet

per-070114.JPG

 Visst hade DMI visat på oväder men att möta åska och hagelskurar i stormbyarna på väg ner till Varberg hade jag inte förväntat mig. Bilarna kröp fram antagligen för att de var mer rädda om plåten i hagelskurarna än pga dålig sikt. Försiktighet är inte så ofta kopplad till risken att råka ut för en olycka utan snare till fåfänga, skada på egendom eller om något är oförskämt dyrt. Därav mitt idisslande om att bensin/diesel är för billig så länge alla sitter ensamma i bilen och kör som stollar. Men nu var jag på väg till Varberg och kände mig under dessa omständigheter inte särskillt surfsugen. I Gödestad drogs så plötsligt gardinen undan och himlen blev bara så blå och solen hade fritt spelrum. Genast infann sig surfkänslan i bröstet, solglasen och kepsen åkte på det kliade i händernas valkar, de ville bli masserade av bommen. Vinden låg på från sydväst dvs det ligger rakt på land så det kvittar var man seglar vinkeln är obefintlig. Det blev sumphålet, apelvikens nya namn myntat av Värnamos Hard Core surfer nr1. Idag var sumphålet otroligt vackert! och det kändes som om själen blåstes ren av vind och solljuset. (Bilden är från Per stormen 070114 men stämningen var liknande )Några surfare var ute men de gick upp innan jag kommit ut kanske de tyckte att det mojnade?! Enligt stationen hade det blåst 20 i medel och 27 i byarna en timme tidigare. De var kanske trötta. Jag fick sätta på min nya 370 mast och 4,0 eftersom jag inte har mindre segel. Jag gick ut med 62l vågbräda väl påpälsad med allt neopren jag äger. DEt blev lite väl bra eftersom jag inte fick in fötterna i fotstropparna, armarna var svåra att böja och händerna fick minimalt med blod genom de stasade handlederna. Händerna behövdes verkligen eftersom jag inte vågade ha kroken i då seglet bara ryckte och slet i stormvinden. Rodeo 20 min och det var krampkänsla i händerna. Upp och byta bräda till klassisk MPE vågis 73 liter, av med neoprenstrumporna, öppna upp i handlederna, bara ha tummen i i handskarna och mer nedhal i seglet. Det blev bättre och jag började våga hoppa. Underbart att känna lyftet från vinden och de mjuka landningarna efter att ha dalat ner sakta och försiktigt under seglet som lyfter som en fallskärm. Jag åker där kitarna brukar vara inne vid stranden och njuter av det overkliga; storm, blå himmel, solljuset, vansinnig fart, varm kropp och allt detta på dagen med datumet 10 NOVEMBER!! Efter 2 timmar orkade inte armarna mer och jag klädde av mig i bussen, satte mig att äta och njuta av de sista solstrålarna.

Det verkar som om jag kommer att byta ut en del kriteerier på min surfseek. Det vanliga är vind från sidan, gärna 12-18 m/sek, stora vågor, snabba vågor, och segla tillsammans med alla andra övrigt kvittar . Nu känns det mer som vind från sydost till nord, gärna vågor stora som små, vind från 8 m/s, > 6 grader varmt, uppehåll helst sol och inte med alla andra anonyma “jag har förtur nissar” att kryssa runt i viken med. Mindre prestation och mer glädje och upplevelse! Så är det! Regnigt kallt huttrande bara för att jag skall stämpla in, få tillhöra tilltalar mindre och mindre. Jag behöver inte prestera det handlar mer om att njuta, uppleva och när/om livslustarna i kroppen så vill rotera över en stor våg. Att dela detta med någon/ några som känner på liknande sätt gör det hela fulländat. Man ser varandra ropar bekräftar, eftersnackar visar att vi hör ihop. Denna overkliga dag i ett stormigt sumphål var en upplevelse mycket mer än en prestation. Tack för den!

2 thoughts on “Overkligt i sumphålet”

  1. Och tack sj?lv f?r att du ber?ttar hur det g?r f?r dig! M?ste vara rekord f?r h?stsurfing va? Grymt gott att h?ra! Och jag kan bara inst?mma, det ?r k?rleken till det man g?r som m?ste styra, inte kraven p? att prestera (Tack Sk?llersta!)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *